Min favorit

IMG_7509.PNG

Publicerat i Ingrids inlägg 3 kommentarer

Ett snabbt hej

Jag sitter i bilen på väg till stallet just nu och planerar hur jag ska lägga upp de två timmar jag har på mig idag. Så det här blir ett snabbt litet hej! Idag följer mamma med och hjälper mig vilket alltid underlättar eftersom jag då kan lägga fokus på bara hästarna och ingenting annat. Men att hinna pyssla om och motionera två hästar på två timmar känns.. tight!

Vid klockan sju ska jag och Ellen hem till pappa och fika. Gissar att jag kommer komma indundrandes i intorkad hästsvett och håret åt alla håll, haha. Sedan ska jag hem och försöka sova tidigt för i morgon ringer klockan strax efter 05. Jag ska till Stockholm på jobb i två dagar och spenderar natten ensam på hotell. Åh, så nice. Jag ska ligga i sängen, surfa och läsa tidningar hela kvällen. Bra plan. Nu – ut bilen och i med högsta effektivitets-växel i stallet.

IMG_7506.JPG

Publicerat i Ingrids inlägg 2 kommentarer

Soffhäng och äppelpaj

Idag testade jag mig själv enligt min plan med att vara klar klockan tjugoett. Hmm, den håller inte. Det kan jag konstatera. Men om vi räknar bort tiden där jag bakade äppelpaj, vilket egentligen var rätt onödigt, då ligger jag plus med cirka två timmar över min tidsplan. Kan någon trolla bort dem åt mig? ;) På något sätt ska de bort och jag måste bara komma på hur. På’t igen i morgon!

Båda hästarna har åtminstone blivit ordentligt motionerade. Maud på ridbanan och Claudia ute i skogen. Den där Maud alltså… Hon var riktigt billig till en början. Jag skulle ta mig från ridhuset till ridbanan vilket är typ 30 meter åt vänster, istället hamnade vi 100 meter åt höger. Hon har plockat fram sin härliga sida igen när hon är så fäst vid Claudia att hon inte kan gå någonstans själv. Så vi backade, reste oss och hoppade upp till hagen där C stod. Fine om hon vill fightas för sin sak, men när hon backar in i precis vad som helst och ned i djupa diken samtidigt som hon reser sig blir det farligt för oss båda. Idag kände jag att jag inte hade tid eller ork, så jag satt av, ledde henne och hon vann fighten. Japp, jag är fortfarande irriterad på mig själv för det!!! Jag skulle ju inte sitta av men tålamodet tog verkligen slut. Sedan genomförde vi ändå ett riktigt bra ridpass och jag är så lycklig över att vara på väg tillbaka. Maud och jag får ta en ny fight, för jag är säker på att detta inte var sista gången, och då ska jag vinna. 1 – 0 till Maud.

IMG_7504.JPG

Nu ska jag avnjuta min äppelpaj som precis kommit ut ur ugnen, sedan säger jag godnatt ❤

Publicerat i Ingrids inlägg 6 kommentarer

Bekväma kläder

Jag borde nästan skämmas lite över hur länge jag lovat er detta inlägg. Fy på mig, faktiskt. Men här kommer det – min utrustning till båda hästarna. Vad jag använder och varför. Jag har tagit hjälp av flera olika personer att anpassa utrustning, framför allt sadlar, under mina år som hästägare. Det har blivit både galet fel, men också väldigt rätt. Jag ser det precis som med allt annat inom häst – det finns lika mycket åsikter och varianter som det finns hästmänniskor. Jag har köpt sadlar som ska passa som handen i handsken, som nästa person sedan ratar, som nästa sedan höjer till skyarna. Alltså exakt samma sadel, exakt samma häst. Ni fattar. Det är svårt när man inte kan själv till punkt och pricka. Nu har jag en mycket bättre uppfattning än när jag var 16 bast om vad som ligger bra och går mer på magkänsla och vad mina hästar verkar trivas med, än att låta andras åsikter och kunskaper styra. Självklart tar jag hjälp med inpassning av sadel, underhåll av sadel och check av veterinär och/eller equiterapeut om något skulle kännas fel i skelett eller muskulatur. Men ridkänslan, hästens vilja att arbeta, och dess bekvämlighet i arbetet, är självklart den största och viktigaste faktorn.

Att hitta en sadel som täcker upp alla behov för både häst och ryttare är svårt och kan kräva lång jakt, men jag känner nu att jag har en till varje häst som de kan arbeta rätt i och med. Båda mina sadlar är av märket Pessoa i samma modell, men den ena mer uppdaterat och lite djupare i sätet än den andra.

Skärmavbild 2014-08-23 kl. 23.00.28 Skärmavbild 2014-08-23 kl. 23.00.10

Claudia rids för det mesta barbacka med schabrak, en tjock padd och en resårgjord för att inte mina sittben ska slita på hennes ryggmuskulatur. Hon är rätt bekväm att rida barbacka och det går ju faktiskt inte komma närmre hästen än utan sadel, så det föredrar jag absolut i första hand. I de lägen där jag behöver extra stöd och hjälp med balansen läggs sadeln på och till henne har jag en Pessoa Euro. Jag tycker det är otroligt smidigt att det går att byta järn i denna sadel, speciellt eftersom hon är äldre och lätt kan falla ur och bli lite kantigare under vissa årstider. Dessutom känns det skönt att ha en sadel som jag vet passar livet ut. Under sadeln har jag en padd från Kavalkade som går att fylla med med ”ullplattor” till önskad tjocklek. Claudia hade tunnat ur lite mer på höger sida av manken, så därför har jag en extra ”platta” på just höger sida för att lyfta upp framvalvet och ge musklerna utrymme att byggas upp igen.

Tränset vet ni väl redan? ;) Mitt favoritträns Pearl Dressage Revolution. Claudia har en väldigt orolig mun och därför använder jag en remontnosgrimma på henne för att få bättre stabilitet. Jag varierar bett ungefär varannan vecka mellan tredelat, tvådelat och rakt. Jag upplever att hon lätt blir ”hård” i munnen och stänger av kontakten om jag rider med samma bett för länge. Variation fungerar bäst för henne.

Skärmavbild 2014-08-23 kl. 22.58.25 Skärmavbild 2014-08-23 kl. 22.59.02

Maud har den uppdaterade modellen av Euron, en Pessoa PDS. Också med utbytbara järn men med ett djupare säte. Perfekt eftersom hon är extremt studsig att sitta ned på i traven. Som huvudlag har jag ett Flying Change Revolution, som dessutom är såå sjukt fint! Maud är till skillnad från Claudia otroligt mjuk och lugn i munnen och hon behöver inte ha nosgrimma alls, egentligen. Jag har den väldigt löst spänd och den sitter endast där av estetiska skäl. I bett-väg har jag ännu inte hittat något som jag tycker passar perfekt. Just nu har hon ett tredelat bett, som är lite för smalt för mitt tycke, och jag har länge velat ha bettet från Sprenger med mittdel av gummi, men bettringarna är ju gigantiska! Hm, novabett kanske. Jag ska på jakt efter ett nytt i helgen.

Skärmavbild 2014-08-23 kl. 22.58.42

Den franska gjorde från Eric Le Tixerant är given för mig. Jag tycker den är helt fantastisk på alla sätt och vis. Att sätta på en stel lädergjord utan resår eller stretch igen är otänkbart. Nu är min gjord rätt sliten (och smutsig, hehe) och skulle behöva bytas ut mot en ny, men i övrigt är den så bra. Den håller sadeln på plats på ett mycket bättre sätt och sedan är den tryckutjämnande och mjuk. Den ska även vara känd för att fungera bra på hästar med sadeltvång – stämmer det?

Skärmavbild 2014-08-23 kl. 22.59.44

Något jag måste göra är att uppdatera mina 70-tals stigbyglar. Huuua. Finns Sprenger Bow Balace i brunt? Jag har letat som en galning, och färgen ÄR viktig. Annars älskar jag verkligen färgen på Mauds utrustning, brunt ♥ Men om jag ska fokusera på själva utrustningen, och inte färgen på den, så vill jag använda utrustning som är så anatomisk och bekväm som möjligt, både för mig och hästarna. Det är ju ganska självklart..? Och helst skulle jag rida barbacka året runt om det inte vore för att jag förmodligen skulle studsa meeeter på Maud.

Men går det inte galet långsamt i utvecklingen av anatomisk utrustning!? PS, Dyon och Micklem är väl de som ligger i framkant på träns och gjordar finns det ju en hel del olika märken. Men sedan då..? Majoriteten av alla ekipage jag ser ute på tävlingar har fortfarande platta, hårda nackstycken som trycker mot öronen, stela gjordar som glider och trycker mot armbågen och hårt spända, stela nosgrimmor. Och bett!? Varför kommer ingen med nya revolutionerande bett?? Det kanske är just efterfrågan som är för liten, vilket för mig känns väldigt mäskligt. Eller så är det plånboken. Jag ser det precis som att en löpare springer med för små skor eller kläder som skaver och sitter obekvämt. Ska de prestera till fullo är prio ett att kläder och utrustning sitter bekvämt och bra.

Hur ser ni på användandet av anatomisk utrustning? Viktigt / inte viktigt? Vad använder ni och varför?

Publicerat i Ingrids inlägg, Utrustning 23 kommentarer

Back to business var nog inte så ballt

Efter fem veckors semester, en veckas sängliggande för mig och vila för hästarnas del hade jag faktiskt glömt bort hur vardag är. När jag skrev back to business igår lät det ju rätt nice – men nu har jag verkligen fått en riktig reality-käftsmäll, haha ;) Mina dagar är låånga och fullspäckade och jag känner lite att jag lägger tid på fel saker. Nu när jag och Diego bor tillsammans vill jag inte lämna lägenheten strax innan åtta på morgonen för att komma hem klockan 22, fjorton timmar senare, utan paus. Det fungerade när jag bodde ensam och då tyckte jag inte det var konstigt alls. Det är ju liksom så jag alltid levt. Men nu känner jag efter bara en ynka dag; Vad fan har jag hållit på med och hur fan har jag orkat? Galna människa.

Nu ska jag köpa en fin (glittrig) anteckningsbok, avsätta ett par timmar till att dricka té, skriva listor och planera. Vilka timmar är låsta, vilka går att rucka på, vad behöver jag lägga mer tid på och vad kan jag strunta i helt. Mitt drömscenario skulle vara att klockan tjugoett är jag helt färdig med dagens alla måsten och to-do’s. Alltså helt klar, kan landa i soffan, andas och släcka absolut senast klockan tjugotre. Jag ger mig själv denna vecka att planera ”mitt nya liv” och redan nu på måndag är det upp till bevis. Dessutom tar jag ett nytt stort steg inom en snar framtid, och om jag ska göra det så jäkla bra som jag föreställer mig i mitt huvud måste jag ändra om en hel del i min vardag. Let’s do this.

Skärmavbild 2014-08-17 kl. 20.56.47

Detta är sista gången jag säger godnatt klockan ett på natten! Natti ❤️

Publicerat i Ingrids inlägg 3 kommentarer

Back to business

Jag känner mig fortfarande inte helt frisk, men betydligt bättre mot tidigare i veckan. Jag låg liksom i soffan och stirrade i taket i flera dagar, utan ork till att ens titta på någon dålig serie eller läsa mina favvisbloggar. Då är man SJUK om man heter Ingrid, haha. Första tecknet på att jag var på väg att bli frisk var ändå när jag var klarvaken och galet kreativ ända fram till klockan 5 på morgonen här om dagen. Tack och lov för det. Nu är jag less på att vara hemma och är taggad på måndag och ny vecka. Och måndag betyder att jag äntligen ska börja rida igen! Nu har jag mycket att ta igen på hästryggen efter både planerade och oplanerade villor. Claudia är dessutom galet pigg så hon om någon behöver verkligen komma igång igen. Den 21a är det dags för KM för Mauds del så fram till dess är det noggrann planering och ett bra upplägg som gäller.

Vad gör ni förresten? Jag springer mellan köket och datorn för att hålla koll på maten samtidigt som jag snackar med er, här. Och njuter av att äntligen vara sambo med den bästa personen jag vet. Det blir spännande att få plats på 39 kvadrat, men vi har ju fixat det galant i snart två år redan, fast nu är det ju på riktigt. Alltså på riktigt riktigt. Åh, jag är så lycklig! Det största problemet är bara hur vi ska få in hans kläder i min redan proppfulla walk in closet.. Nu ska jag baka blåbärspaj för att fira vår första dag tillsammans, hemma hos oss. Jag är expert på att hitta både små och stora saker i vardagen som bara måste firas och som alltid(!!) kräver något gott att äta ;) Hoppas ni får en asbra söndagkväll, det lilla som är kvar av den så hörs vi här i morgon igen! ♥

Skärmavbild 2014-09-07 kl. 22.28.12

Publicerat i Ingrids inlägg 4 kommentarer

Äter och dricker gott

Hej vänner!
Jag sitter på en supermysig restaurang i Karlstad och äter tagliatelle med kyckling, oliver, soltorkade tomater och feta. Hur gott som helst!

Vi ska snart strosa vidare till en bar och ta något att dricka. Dock blir det bara Cola för min del eftersom jag ska köra hem senare inatt. Men jag föredrar ju nästan alltid alkoholfritt så för min del är det inga som helst problem. Jag vill ställa klockan tidigt i morgon bitti, ta tag i storstädningen inför Diegos inflyttning i vår lägenhet och njuta av en sista ledig dag innan nästa vecka drar igång. Jag ska flytta ihop med jordklotets finaste och bästa kille och jag är världens lyckligaste tjej!!

IMG_7462.JPG

Publicerat i Ingrids inlägg 2 kommentarer

Anything you believe in will be your reality

”Skulle inte du kunna tänka dig att bland annat skriva vad du tror om hästar och dess känslor till sin människa? Tror du dem bryr sig om vem som tar hand om dem eller inte? Tror du dem bryr sig om oss och faktiskt kan känna kärlek till oss?”

Intressant fråga. Kärleken mellan häst och människamänniska och häst. Självklart tror jag på den. Jag upplever den varje dag och det är ju kärleken till mina hästar, och den kärlek de ger mig, som får mig att göra just detta i ur och skur, regn och rusk, varje dag. Året runt. För mig har det aldrig någonsin handlat om att bli bäst i världen på att rida, pryda mina väggar i blå-gula rosetter, skörda framgångar och köpa de dyraste och finaste hästarna. Ja, naturligtvis vill jag utvecklas tillsammans med mina hästar, visa upp dem på tävlingsbanorna och se resultat. Jag vill bli bäst, men jag vill bli det tillsammans med mina hästar, mina bästisar – det ska ju handla om oss. Jag vet inte om det går att sammanfatta de känslor som uppstår i min kropp när jag ser mina hästars nyfikna blickar, spetsade öron och härliga uppsyn. Let’s just call it love.

Skärmavbild 2014-09-06 kl. 01.20.23

De människor som jag tycker om, älskar och bryr mig om fäster jag mig extremt mycket vid. Jag bygger upp någon slags enorm känsla av att världen inte skulle existera utan just den och dem. Att de liksom kommer finnas för där evigt. Bara tanken av att förlora någon som betyder mycket för mig får mig att börja gråta. Och jag är väldigt känslig som person. Lika lätt som jag kan skratta hysteriskt åt minsta lilla, lika lätt kan jag falla i gråt när jag blir sårad eller arg. Lika mycket tänker jag på livet och döden och jag försöker verkligen visa att jag uppskattar de människor som jag valt att ha i min omgivning. Trots att jag inte är någon känslomänniska utåt och lätt kan uppfattas ganska kall. Jag minns inte vem som sa det, men just denna person såg igenom min ibland rätt kalla utsida och alla känslor och tankar som jag vrider och vänder på åt alla möjliga håll inom mig. Och det är precis så det känns. Känslorna bubblar över inom mig men att visa dem för andra är inte alltid lika lätt.

Och tusen tack för mina hästar som läser av mig utan och innan – utan att jag ens behöver öppna munnen. De vet redan innan jag kommer in i stallet vilket humör jag är på. Oavsett om jag är lycklig, ledsen eller arg. Det vet ju. Precis som de kan läsa av oss bättre än någon annan människa på jordklotet, på precis samma sätt kan de känna kärlek till oss. Det är vad jag tror. De skiter väl fullständigt i vem som mockar bajset i deras box, fyller på nytt vatten, packar höpåsarna eller leder ut dem i hagen. Bara det blir gjort, att de får sin mat och att rutinerna hålls. Jag är helt bombsäker på att Claudia, som jag hängt ihop med så länge känner igen mig, känner igen min röst, mitt kroppsspråk och våra rutiner. Maud också, även om vi har mycket kvar att lära av varandra. Även om ingen av dem kommer skällandes och viftandes med svansen som en hund eller jamar och stryker sig mot min kind som en katt. De visar det på det sätt som hästar gör, på sitt sätt. Hästar är inte som katter och hundar, som lever i ditt hem, så nära inpå dygnet runt. Med hästar handlar det om att läsa av varandra på ett helt annat sätt. Visst är det svårt att sätta ord på det..? Man känner det bara.

Jag har väldigt lätt för att förmänskliga mina hästar. Jag ser dem som mina bästisar och som två olika individer med två helt olika personligheter. Ni vet när man föreställer sig precis hur de skulle se ut och beté sig om de vore människor. Claudia skulle vara den där galet snygga och smarta tjejen med med en karisma som lyser på flera meters avstånd. Hon vet precis vad hon vill och vart hon ska, samtidigt som hon är ödmjuk på vägen dit. Maud är den lite mer bortkomna tjejen som inte riktigt har växt i sin kropp där både huvud, armar och ben far omkring lite överallt. Rätt osäker och precis raka motsatsen till Claudia.

Mitt svar på din fråga – KLART SOM FAN DE KAN KÄNNA KÄRLEK! De är levande varelser. Alla levande varelser har ett behov av att känna närhet, tillhöra en flock eller en annan individ – oavsett om det handlar om samma art eller ej. Ni vet mannen som har en helt amazing kontakt med lejon..? Ett djur vars vän ingår i kostcirkeln. Ett ord – kärlek. Det handlar inte om att du har hud eller päls, är köttätare eller gräsätare, har hovar eller fötter, är katt eller råtta. Det handlar om hjärta och connection. Det är vad jag tror på ♥

Skärmavbild 2014-09-06 kl. 01.21.33 Skärmavbild 2014-09-06 kl. 01.21.48

 

Publicerat i Ingrids inlägg 16 kommentarer

Godmorgon

Till att börja med; Gud vad jag ÄLSKAR att kunna sova ut på helger. Jag har äntligen vant mig vid att vakna upp utan panik över hästar som ska fodras och släppas ut! Lördag och söndag morgon är liksom heligt!

I natt gick mitt huvud på högvarv och att sova fanns ju inte på världskartan. Jag kan verkligen gå bananas på nätterna, både med idéer, fantasier och kreativitet. Precis tvärt om mot vad jag känner ”nu på morgonen”. För jag är nog den mest morgontrötta ever. Strax efter klockan tre hämtade jag Diego som kom hem från en utekväll i Karlstad men inte för ens vid fem i morse började jag bli sugen på att sova. Hallå, borde jag inte vara åtminstone lite, lite trött när jag är sjuk..?? Antar att detta är ett tecken på att jag är som vanligt igen, haha. Good for me.

I kväll ska jag och mamma in till Karlstad, umgås med hennes kompis, äta god mat, de ska dricka vin och sedan ska jag köra hem, någon gång sent i natt eller i morgon bitti. Diego har sin sista nollnings-kväll så ska vänta på att han blir färdig och vill hem så han slipper sova kvar där. Vi ska ju bli sambos i morgon och börja flytta saker, så då vill jag ju ha honom här.

Trots min energi i natt känner jag mig inte helt frisk, så hästarna får ta det lugnt idag och i morgon också, för att vara på den säkra sidan. På måndag hoppas jag verkligen att jag kan sätta igång båda två igen! Så idag blir det bara pussar och pyssel ♥

Skärmavbild 2014-09-06 kl. 11.23.19 Skärmavbild 2014-09-06 kl. 11.24.08

Gårdagens outfit. Jag är så kär i min nya lilla jacka/kavaj/tröja från Gina Tricot!

Publicerat i Ingrids inlägg 3 kommentarer

There’s nothing like coming home to this

Mitt hem ♥ Fast om några dagar är det inte bara mitt längre. Snart delar jag det med kärleken i mitt liv. A m a z i n g. Kvällen i Örebro med mamma och Ellen har varit toppen. Fika, god mat på Jensens, efterrätt och bio som avslutning. Lucy – vilken jäkla ball film. Jag älskade den! Jag klev ur biosalongen full av power och rekommenderar er verkligen att se den.

Idag har jag tagit ett beslut som kommer innebära en stor förändring för mig. Samtidigt som det känns lättande är jag nervös och huvudet snurrar av tankar, idéer, drömmar och mål. Det här ska bli så galet roligt och så bra. Jag bara vet det. Just nu sitter jag med världens största kopp Blueberry Muffin té och antecknar, kladdar och fantiserar. Mitt i natten, när jag är som mest effektiv. Och jag tycker vi kickstartar i morgon med bra genomtänkta inlägg här. Jag känner med handen på hjärtat, helt ärligt, att jag är tillbaka igen. Den här gången är det på riktigt.

IMG_7429.JPG

IMG_7422.JPG

Publicerat i Ingrids inlägg 3 kommentarer

Fredagsbio

Nästäppan har släppt och huvudet känns lite klarare. Jag vet inte om det beror på knaprandet av ipren eller att jag faktiskt blivit friskare, vilket som – det känns BRA att vara på väg tillbaka. Mina tester visade dock mot det bättre idag, men jag valde ändå att stryka mig från tävlingen i morgon. Haha, jag var bombsäker på att den var på söndag, fixade transport till dess och la upp träningen, som inte blev av, efter att tävlingen var just på söndag. Ehh, lite pinsamt faktiskt. Jag har ju inte hunnit träna alls så det vore absolut inte rättvist mot Maud att lägga i hösta växel typ nu bara för att komma iväg. Vi får hålla ut till den 28 när vi startar i Karlskoga och träna ännu mer och ännu bättre fram till dess.

Jag har för första gången på flera dagar fått på mig ett par jeans och lite smink. I kväll ska jag, mamma och Ellen in till Örebro, äta ute och se Lucy på bio. Det är nog vad jag orkar med idag, på sin höjd. Tänk att min lillasyster flyttar till Australien om två månader och är borta i ett helt år!!! Hur fan ska jag överleva…? Jag och mamma kommer gråta som två små barn när vi vinkar av henne på flygplatsen. Samtidigt ångrar jag att jag inte gjorde något liknande när jag precis slutat skolan. Bara släppa allt och dra. Men jag har alldeles för mycket som håller mig kvar här, så det skulle ju aldrig gå. Jag bölar ju när jag bara ska lämna hästarna i en hel ynka vecka, haha. Och sist jag var utan Diego åt jag ju ingenting på sju dagar. Sov ingenting. Kunde inte tänka. Nää, hon ska få njuta lite åt mig där nere också, jag stannar nog kvar här hemma jag!

Skärmavbild 2014-09-01 kl. 15.23.59

Nu ska jag njuta av family-time med god mat och förhoppningsvis en bra film :)

/Ingrid

Publicerat i Ingrids inlägg 1 kommentar

Nya dojjor

Nu på förmiddagen har båda brudarna fått nya skor. Det har äntligen blivit ordning på Mauds högra bak där hon tidigare skruvat ordentligt vilket gjort att skon roterat och till slut ramlat av, eller att hon sparkat så mycket i väggen att de flugit av ändå. Hon har haft sidokappor på båda bak och en sko med extra stöd på utsidan på höger bak för att de ska sitta på plats, men nu kan vi byta till vanliga skor med sidokappor, utan problem. Att det flyger skor var och varannan vecka är ju inte roligt varken för tålamod eller plånbok. M måste ju dessutom drogas varje gång hon ska skos så det sticker ju alltid iväg lite med både pengar och tid, men jag hoppas att vi snart kan komma ifrån detta också. Vi får se hur länge till hennes ben tänker spöka runt ;)

IMG_7404.JPG

IMG_7405.JPG

Trött Maud med världens charmigaste överlinje när hon lägger all tyngd i grimman. Och en otålig Claudia som inte alls har lust att vänta på att M ska vakna ur sin koma, haha.

Publicerat i Ingrids inlägg 4 kommentarer

Tjoho, uppe på benen igen!

Äntligen är jag lite människa och kan stå på fötterna! Jag har verkligen varit helt överkörd de senaste dagarna. I måndags fick jag för mig att jag skulle båda jobba och rida. Vilken jäkla jättebra idé Ingrid!!! På tisdagen orkade jag jobba halva dagen sedan var jag totalt slut. Och sedan dess har jag legat i soffan och stirrat i taket. Tjohooo… Men nu äntligen börjar jag känna mig lite mer normal igen och förhoppningsvis kan jag gå till jobbet på måndag igen.

Nu ska jag göra något jag aldrig gjort förut – tillaga kött. Haha. Jag äter ju bara köttfärs, kyckling och korv. ”Vanliga” köttbitar är inte alls min grej. Men idag ska jag göra en överraskningsmiddag till Diego när han kommer hem från skolan. Han har börjat plugga Ingenjörsutbildningen i Karlstad och om några dagar blir vi äntligen sambos!! Så jag har köpt hem oxfilé, som jag kanske vågar smaka en pyttebit av, och nu ska försöka tillaga till middagen i kväll. Att jag ska flytta ihop med min stora kärlek ska självklart firas ♥ Och jag hoppas inte han hinner läsa detta nu för då är ju min överraskning liksom.. ingen överraskning längre… Nu måste jag sätta igång så allt är färdigt lagom till han öppnar dörren. Ha en fin kväll hörrni ♥

IMG_7387.JPG

IMG_7388.JPG

IMG_7389.JPG

Tjejerna blev ompysslade i hagen idag. Jag gömmer mitt slitna och sjuka jag bakom solbränna och lösfransar, hehe :)

/Ingrid

Publicerat i Ingrids inlägg 6 kommentarer