Dessa kvällar

När jag klev innanför dörren lagom trött efter en lång arbetsdag följt av stallet, med skit under naglarna och tovigt hår stod Diego redan i köket och lagade kyckling i currysås och ris till mig. Är han ens på riktigt…? Det betyder att jag och en kopp té kan krypa ned under en filt i soffan resten av kvällen, smygtitta på ph och skriva inlägg inför morgondagen. Perfekt. Kvällstimmarna i soffan är något jag verkligen uppskattar och vill ha i min vardag, varje dag. Att komma hem till min fristad och koppla bort allt annat. Jag är över lag otroligt bra på att uppskatta och älska min vardag, för det gör jag, oavsett hur stressig och hård den kan vara ibland.

Idag har jag och Claudia varit ute på vår absoluta favoritrunda och susat fram på vägarna i solnedgången. Alldeles kyligt, höstigt och bara vi två. Maud fick vila ytterligare en dag, men i morgon är det back to business som gäller för bruttan. Då ska all fokus ska läggas på detaljerna inför söndagens starter och vi kör igång redan i morgon eftermiddag med träning för Marianne. I helgen rider vi LB:2 och LB:3 igen, men denna gång ska vi genomföra programmet, haha.

Hoppas ni får en bra kväll. Jag ska spendera min med den bästa personen jag vet. Natti ♥

Skärmavbild 2014-09-30 kl. 22.01.50

I februari tidigare i år, ett av de allra första ridpassen på Maud. Det har hänt en del sedan dess.

Publicerat i Ingrids inlägg 1 kommentar

Ett uttryck, en annan innebörd

”Jag fattar inte riktigt det här uttrycket att ”komma åt hästen” och att det är då det blir ”jobbigt” för den. Målet borde väl vara att när man lär känna den så lär man sig att jobba mer med den och få den att känna att det går framåt och det blir lättare och roligare. Jag vet att man vill få till mer samling och liknande men det borde vara en utmaning man gör ihop. Du kommer nog inte förstå vad jag menar, men jag reagerar alltid på just det uttrycket. Som att det skulle vara något bra att hästen börjar tycka att det är jobbigt. Som sagt förstår jag att det är när man ökar svårighetsgraden, men samtidigt tycker jag att man borde jobba på att öka den o den takten att hästen tycker det är kul och får bättre självförtroende för att den klarar fler och svårare saker.. Menar inget illa med detta utan det är bara en liten parentes som jag alltid tänker på.”

Att ”komma åt hästen” betyder för mig att ha hästen mellan hjälperna, alltså mellan hand och skänkel. Detta är en förutsättning för att hästen ska gå i en ärlig form från bakdelen med en lätt ”gummisnoddskontakt” fram till handen. Om jag ska ta just Maud som exempel så har hon tidigare, antingen knäppt av i nacken, eller hängt i handen och lagt all tyngd på bogarna istället för att sätta bakbenen under sig och arbeta genom ryggen. Detta orsakar en oärlig form som inte är speciellt ansträngande att arbeta i och som heller inte ger de rätta musklerna eller förutsättningarna för vidare arbete. Möjligtvis att den är bekväm för hästen för att det känns enkelt just där och då, när musklerna och styrkan som krävs för att gå i en ärlig och aktiv form ännu inte finns där.

Att bygga muskler ÄR jobbigt. Tänk dig själv när du tränar, vare sig det handlar om ridning, löpning, gym eller något annat. Du kommer aldrig se eller känna resultat om det inte bränner i musklerna, om du inte pressar dig själv liiite extra när du egentligen är beredd att ge upp, för det är ju när du får mjölksyra och träningsvärk som musklerna, under vilan, byggs upp. Om du alltid avslutar precis innan det blir lite jobbigt med rädslan för att bli trött i kroppen, då kommer du heller aldrig blir bättre eller starkare – istället är du fast i ett mellanläge.

Det här är en tröskel som jag och Maud måste ta oss över, även om det kommer vara jobbigt och krävas mycket av oss båda. Både teknik, styrkeövningar och framför allt klapp och beröm. Jag skulle kunna avsluta när hon protesterar, men då kommer vi fortsätta såsa runt i en oärlig form och en kontakt som brister när jag kräver övergångar, rörelser eller helt enkelt bryter mönstret. Det kommer jag aldrig plocka poäng på och jag kommer aldrig heller ha en häst att kunna lita på till hundra procent. Jag vill ha en häst som är lycklig och nöjd (självklart), som enkelt och smidigt arbetar med motor och vilja framåt, fram till en lätt kontakt med min hand. Vägen dit är lång och ingen dans på rosor, men det finns inga genvägar dit.

IMG_0684.PNG

Ett exempel på den form jag eftersträvar just nu. 

IMG_0686.PNG

Och ett till. Det är i just dessa lägen jag behöver vara, för att jobba upp mer styrka och tänja på våra gränser, för att sedan bli säker i dagens mest sårbara lägen.

Publicerat i Ingrids inlägg 10 kommentarer

Fråga

Jag har fått massor av kommentarer om att det under en längre tid dykt upp någon konstig sida på ryska när ni klickat på in er på kommentarerna. Detta ska nu vara löst, men för att vara på den säkra sidan – ni som haft problem, fungerar det nu?

Publicerat i Ingrids inlägg 6 kommentarer

Godmorgon

SÅ himla skönt att spendera hela eftermiddagen hemma igår. Målet är att jag ska ha en hästledig dag i veckan, men att få det att fungera i praktiken är en annan femma. Det fungerar i praktiken-praktiken, men i mitt huvud-praktiken fungerar det inte alls. Jag blir faktiskt tvingad att hålla mig från stallet.. haha. Att överlåta mitt arbete till någon annan, eller be någon annan om hjälp, är det värsta jag vet. Jag vill liksom klara mig själv i så stor utsträckning som möjligt.

Idag är det full fart igen. Jag packar med mig ridkläderna till jobbet för att kunna åka direkt från kontoret till stallet. Båda hästarna ska motioneras och Maud ska installeras i sin nya ”lösdrift” som mamma och Jonte byggt åt henne. Här om dagen fick jag ett sms; ”Vi är på väg till stallet nu” och ett par timmar senare bilder på den klara boxen och hagen. De är ju bara för bra!! Så från och med nu har Maud möjlighet att välja om hon vill vara inne i en ströad och halmad box för att vila och äta eller om hon vill tassa ut i en liten hage. Boxdörren står alltid öppen så hon har alltid möjlighet att välja vart hon vill spendera natten. På dagarna kommer hon som vanligt då i sin stora hage tillsammans med Claudia.

Nu ska jag få i mig frukost, ta en dusch och åka till jobbet tidigt. Men allra först startar jag dagen här med er. Godmorgon!

IMG_4525.JPG

Publicerat i Ingrids inlägg 9 kommentarer

ATM.

Så här spenderar jag min kväll. Kvalitetstid x tusen. Betar av mailen och anmäler till tävlingar. Är galet sugen på revansch efter gårdagen så jag anmälde oss till Kristinehamn nu på söndag. Diego har bestämt tacos till kvällsmat så om en stund ska vi åka och veckohandla, tillaga min favoritmat och spendera ytterligare några timmar i soffan. Jag har dessutom fått ett spännande samtal idag och jag får se om jag kan klämma in det i min kalender. Ledtråd – SVT ;)

Skärmavbild 2014-09-29 kl. 20.09.03 Skärmavbild 2014-09-29 kl. 20.08.48 Skärmavbild 2014-09-29 kl. 20.09.42

Publicerat i Ingrids inlägg 6 kommentarer

Tävlingsförberedelser

Förberedelserna inför tävling ser jag som halva nöjet med att tävla. Att få göra sin bästa kompis extra blank och fin, knoppa, putsa utrustningen och sedan på med kavajen och tävlingsnerverna. För visst är det extra roligt om man känner sig snygg!

Extra roligt är det också om man har en häst som vill bli snygg, hehe, Maud. T Å L A M O D S K R Ä V A N D E häst. Hon märker direkt att det är något som är på gång och taggar också till. Att stå still på gången kan vara något av det absolut svåraste som finns, just där och just då. Hela kroppen rycker och hoppar åt alla möjliga håll. Lösningen? Att knyta fast en höpåse rakt under näsan på henne och ständigt se till att den är så full att mulen nästan drunknar i den. Haha…

Inför tävling vill jag gärna schamponera hela kroppen för att få henne extra blank, men eftersom hon hatar att vara blöt och börjar göra konster ovan mark så har jag hittills fått hoppa över det. Istället gör jag rent strumpor och bläs med torrschampoo från Elite (sjukt bra och effektivt). Resten av kroppen fuskar vi snygg med pälsglans från Foxfire (min favoritglans).

DSC_0013.JPGDSC_0010.JPG

Mitt hat-moment; knoppar. Jag vill kunna göra få, väldigt fluffiga och samtidigt fasta. Älskar till exempel Frida Hallgrens knoppar. Men jag är verkligen inte fingerfärdig när det gäller hår, så om någon är grym på att knoppa och vill blir min personliga knoppare är ni mer än välkomna att skicka in en ansökan.

DSC_0017.JPG

DSC_0020.JPG

I transporten åker hon snyggt klädd i fleecetäcke från PS och vanliga benskydd samt boots. Transportskydd är ju också med på Mauds ogilla-lista så de sparkar hon av sig så fort hon bara kan. Hmm, det vore faktiskt rätt skönt att kunna fixa och dona i lugn och ro innan tävling. Istället måste allt planeras in i minsta detalj efter vad som passar den rödhåriga damen. Men det är väl charmen med henne och Claudia – alltid allt på deras villkor ;)

Publicerat i Ingrids inlägg 5 kommentarer

Måndag morgon

Jag känner mig alltid extra trött när klockan ringer måndag morgon. Zzzz. Tanken att dra täcket över huvudet och sova ett par timmar till finns alltid där men viljan att gå upp och komma ett kliv närmre alla drömmar och mål är alltid starkare. Så jag tog mig upp ur den varma sköna sängen, idag, igen.

Idag har jag faktiskt en helt hästfri dag framför mig, så efter jobbet ska jag åka hem och spendera hela eftermiddagen i soffan, beta av mailen och pricka av lite jobb från to-do listan. Det är så sällan det händer att jag åker hem direkt efter jobbet, utan att flänga iväg till nästa ställe, så det ska bli himla skönt faktiskt!

Ha en fin dag så hörs vi såklart här snart igen ❤️

IMG_7387.JPG

Publicerat i Ingrids inlägg 1 kommentar

Det gick inte riktigt som planerat

En tävlingsdag med Maud är alltid händelserik. Hon är minst sagt egen, minst sagt. Men jag faller ju alltid för de där lite speciella tjejerna, hihi. Maud har stått inne på box nu i ett par dygn och det avspeglades i hennes beteende idag. Ständigt på tå och väldigt spänd. Jag kom inte alls till ridning under framridningen till första klassen och problemen hängde med in till banan. En inte alls lösgjord häst som antingen stannade, backade eller susade iväg i hundranittio med mig studsandes ovanpå. Missupfattning i galoppfattningen och en Maud som frös fast i marken och inte ville gå fram. Här lyckades jag åtminstone få fram henne efter några om och men för att slutföra programmet. Dessutom fick hon publiken att skratta då och då när hon stannade och luktade på sargen, och med spetsade öron bestämt vände huvudet åt höger och spanade in publiken i en halt precis framför domaren. Tur att vi kan roa någon, haha, knäpphäst. Resultatet i LB:2; 56,83% och kommentaren; Mycket fin häst som med mer träning och styrka kommer bli riktigt bra och sluta med dumheterna.

IMG_0680.PNG

IMG_0678.PNG

IMG_0679.PNG

IMG_0681.PNG

En svettig och där av mycket upprörd Maud som dansade runt på parkeringen.

Inför LB:3 hade jag en så otroligt bra känsla efter lite pepptalk och coaching från Jossan och mamma. Precis så som jag vill ha henne just nu, men jag kände av att hon var trött och var rädd för att vi skulle frysa fast inne på banan igen. Mycket riktigt. Superkänsla innan jag fick startsignal, rider upp på medellinjen, gör första halten och travar framåt igen och ska ut i vänster varv. Sedan tar det tvärstopp. Vi stod nog där i åtminstone 45 sekunder innan vi blev utblåsta. Maud stänger av mina hjälper helt och håller och drar långsamt och bestämt ned huvudet mellan frambenen för att dra mig ur sadeln. Jag har ingen chans att med drivning få henne framåt. Så där stod vi och jag började faktiskt skratta när jag insåg att nää, det är fan kört, jag får inte fram henne. Det hade varit så sjukt roligt att få visa upp henne med den känsla jag hade innan programmet startade, så det suger ju lite. Men va fan, jag kan bara skratta åt det och är så himla taggad på att jobba ännu hårdare och ta revansch.

Jag visste att vi skulle komma till detta stadie snart, även om jag hoppades att vi kunde slippa det just inne på tävlingsbanan. Men, jag är inte besviken över att det hände idag. Snarare lite glad. Det betyder ju att vi har äntligen kommit till det stadie där jag kommer åt henne på riktigt – och då blir det jobbigt. Nu behöver vi jobba oss igenom detta, Maud behöver stärkas och när vi väl tar oss i mål, då är jag säker på att jag kommer ha en riktigt jäkla bra häst. Tråkigt självklart att vi blev uteslutna, men jag är lycklig över att vi äntligen är här och kan ta oss till nya nivåer. För det var precis hit vi behövde komma. Att detta hände ser jag endast som ett kvitto på att vi faktiskt kommit till riktigt och effektivt arbete som gör skillnad.

IMG_0689.PNG

IMG_0685.PNG

IMG_0686.PNG

IMG_0688.PNG

IMG_0687.PNG

IMG_0684.PNG

IMG_0682.PNG

IMG_0683.PNG

Blandat från framridningen och den korta stund vi hann spendera inne på tävlingsbanan.

Publicerat i Ingrid tävlar, Ingrids inlägg 9 kommentarer

Dagens ena start sammanfattad i en bild

IMG_1477.JPG

Resultatet; Utesluten. Haha… Berättar mer snart!

Publicerat i Ingrids inlägg 16 kommentarer

Motiverad

Jag är så nöjd med dagens träning för Marianne. Jag minns faktiskt inte ens när vi tränade senast, men, vi var verkligen i stort behov av ”uppstädning” efter sommaren. Det blev som att sitta på en helt annan häst när vi jobbat igenom Mauds korta vänstersida, min starka högersida, lösgjordheten och bjudningen framåt som kommer med den. Jag är riktigt nöjd och hade nästan glömt hur det är att sitta på henne när hon går bra på riktigt. Det kluriga är bara att göra detta helt själv, utan Mariannes hjälp, haha.

Idag hade det varit så roligt att kunna visa er film, men tyvärr var mamma/fotografen inte med och kunde fånga ögonblicken. En annan rolig sak. Är det bara jag som har en häst som blir förbannad när den blir svettig…? Maud blir såå jäkla arg när hon är varm eller svettig. Hon verkligen laddar och sopar på med ordentliga sparkar, eller hoppar rakt upp i luften och gör caprioler. Så håller hon på hela tiden fram till dess att hon är avskrittad, torr och sval. Rödhårig bitch… någon..? Hehe.

Jag har åtminstone lite film att visa från galopparbete på åkern här om dagen. Hennes galopp är så rund och härlig att rida! Känner mig full av motivation inför tävlingen på söndag efter superrolig ridning på åkern och supernyttig träning idag. Tjoho, nu är vi på gång igen!

Publicerat i Ingrids inlägg 6 kommentarer

Gos-fredag

Hej kompisar!
Vädret är alldeles grått ute och jag har världens mysigaste fredag framför mig. Diego ska ut med sina kompisar så jag är hemma helt ensam. Jag ser kvällen framför mig in i minsta detalj, helt perfekt. Hämtmat, jordgubbar, en bra film och tända ljus. Åhh.

Men först ska jag kriga mig ut i höstrusket till mina favoriter. Jag ska göra ett försök att tömköra Claudia igen. Det är ju så himla svårt att komma till arbete, tycker jag. Mycket att hålla reda på och klurigt att få ett jämnt stöd fram till handen. Maud ska tränas för Marianne och vi ska slipa på delar ur programmet inför tävlingen på söndag. Är otroligt taggad efter gårdagens härliga känsla!

Maud har sovit inne ett par nätter nu och jag känner redan stor skillnad på energin och viljan framåt. Galoppen är hennes absolut bästa gångart och också den gångart där hon är lättast att påverka, än så länge. När jag kan behålla den känsla jag hade igår, men sätta ännu mer tryck och kräva ännu mer samling, alltså… herregud vad det kommer bli roligt och bra! Så här såg vi ut igår:

Skärmavbild 2014-09-25 kl. 21.44.03 Skärmavbild 2014-09-25 kl. 21.53.17 Skärmavbild 2014-09-25 kl. 21.43.18 Skärmavbild 2014-09-25 kl. 21.49.22 Skärmavbild 2014-09-25 kl. 21.44.35 Skärmavbild 2014-09-25 kl. 21.48.08 Skärmavbild 2014-09-25 kl. 21.47.14 Skärmavbild 2014-09-25 kl. 21.41.05 Skärmavbild 2014-09-25 kl. 21.42.41 Skärmavbild 2014-09-25 kl. 21.52.32

Publicerat i Ingrids inlägg 4 kommentarer

Sex år med min finaste vän

Idag, för exakt sex år sedan, var jag världens absolut lyckligaste 15-åring. Förmodligen kröp jag ned under täcker precis just nu och grät ett par glädjetårar. Jag hade under flera veckors tid surfat runt på hästnet och så många gånger haft ögonen på den svarta lilla sagoponny. Jag var helt säker på att hon skulle bli min någon gång. Jag hade växt ur min foderponny sedan länge och vid det laget tjatat hål i huvudet på min mamma om att få en egen häst. Till slut sa hon tveksamt ja, så jag ringde själv på annonsen och ett par dagar senare var vi på plats för att provrida. Jag var helt lyrisk och full av förväntan, men min lycka byttes snart ut mot något helt annat. Inte tusan kunde jag rida den ponny. Min besvikelse var så stor och tårarna tryckte fram bakom ögonlocken. Båda mamma och min dåvarande ridlärare som var med och tittade sa bestämt nej, inte den ponnyn. Men jag ville provrida igen, så vi bestämde ett nytt datum. Samma sak, besvikelse och katastrofalt svårt. Trots att jag var så missnöjd med ridkänslan var jag fast besluten om att det var just den ponny jag skulle ha, trots att hon inte ens gick igenom den första besiktningen. Ingen annan. Hur smart det var kan väl diskuteras.. haha.

Skärmavbild 2014-09-25 kl. 22.08.24

Jag minns det precis som igår, när vi lastade ut min nya drömponny på stallplanen. Den lyckan är svår att slå. Sedan följde timmar, dagar och månader för att lära mig förstå hur hon fungerade. Än idag har jag svårt att förstå just det och jag har aldrig suttit på en klurigare eller mer krävande häst. Men min glädje och lycka över att vara ägare till Claudia var större än något annat.

Skärmavbild 2014-09-25 kl. 22.18.28 Skärmavbild 2014-09-25 kl. 22.18.38

Vi, under de allra första dagarna hemma hos mig.

Skärmavbild 2014-09-25 kl. 22.27.05 Skärmavbild 2014-09-25 kl. 22.28.11

Under våren 2009 gjorde vi tävlingsdebut tillsammans. En LC:1 där vi placerade oss femma och jag var hur stolt och glad som helst.

Jag insåg när jag började skriva detta stycke att jag aldrig kommer kunna sammanfatta våra år tillsammans i ett inlägg. Vilken av alla grejor ska jag skriva om nu, hur ska jag få ihop allt och framför allt, hur jäkla långt kommer inlägget bli!? Men jag känner så här, sex år är rätt länge, framför allt när det handlar om ponny. De säljs ofta på löpande band och byts ut mot större hästar när ryttarna växer. Jag har sedan dag ett lovat Claudia att hon kommer stanna hos mig för alltid, oavsett vad som händer, och det löftet tänker jag hålla. Trots att hon ridmässigt var ett riktigt jäkla skitval (haha ärligt alltså) så är hon min absolut bästa vän. Det bandet och de känslorna jag har för henne värderar jag hundra gånger högre än ridkänsla, resultat och blågula rosetter. Sedan har vi ju trots allt haft många härliga häst-och-ryttare-moments tillsammans.
Skärmavbild 2014-09-15 kl. 22.39.25

Skärmavbild 2014-09-25 kl. 22.47.58 Skärmavbild 2014-09-25 kl. 22.48.19 Skärmavbild 2014-09-25 kl. 22.48.26 Skärmavbild 2014-09-25 kl. 22.48.58

Skärmavbild 2014-09-25 kl. 22.38.48
Flumm-inlägg som egentligen inte blev alls som jag tänkt mig. Men jag kan faktiskt inte sammanfatta sex år i ord. Det är så mycket händelser, känslor, tårar och kärlek. Jag är så glad att jag litade på min magkänsla den där dagen för sex år sedan och valde just Claudia trots att alla odds var emot oss. Så otroligt glad. Jag har en vän för livet.

 

Publicerat i Ingrids inlägg 3 kommentarer

Skriver…

Jag jobbar för fullt för att få Claudia-inlägget klart. Under tiden får ni ett smakprov på mig och Maud från idag. Heeelt fantastik känsla i galopparbetet!! Jag skämtar inte om jag säger att jag har minst, alltså MINST, 50 bilder som är bra från idag. Åhh, den här hästen gör mig lycklig i hela kroppen ♥

Skärmavbild 2014-09-25 kl. 21.33.23

Publicerat i Ingrids inlägg 1 kommentar